RASSTANDARD FÖR VIT HERDEHUND

 

                                                                                                  

 

 

White Swiss Shepherd Dog, Weisser Schweizer Schäferhund, Berger Blanc Suisse

ORIGINALSTANDARD 2002-11-26
FCI-STANDARD 2002-12-18; engelska
SKKs STANDARDKOMMITÉ 2003-10-08


URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Schweiz (patronage)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Familje- och sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION: Nummer 347

Grupp 1
Sektion 1 (Herdehund).Utan bruksprov.
Erkänd av FCI, "Från och med 1 januari 2003 är rasen "White Swiss Shepherd" provisoriskt erkänd av FCI. Till följd av detta kan rasen från och med 1 januari 2003 tävla om FCI-titlar (Världsvinnare, Vinnare av sektionernas utsällningar i Europa, Asien, Amerika/Karibien). Rasen tillåts dock inte tävla om CACIB förrän den är definitivt erkänd. FCIs logo kan användas på utfärdade stamtavlor från 1 januari 2003.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Den vita herdehunden går tillbaka till de hundar som i slutet av 1800-talet utgjorde grunden till schäferaveln i Tyskland. Bland dessa fanns vita hundar och hundar som var bärare av anlaget för vit färg.
Den vita färgen förbjöds emellertid i Tyskland 1933. Efter förbudet försvann de vita hundarna i stort sett från Europa och de utveckades istället på andra håll i världen.

I USA och Kanada kom vita herdehundar så småningom att erkännas som en självständig ras. De första hundarna av denna ras importerades till Schweiz i början av 70-talet. Den amerikanske hanhunden "Lobo", född den 5 mars 1966, kan betraktas som rasens stamfader i Schweiz. Med dennes avkommor och andra importerade vita herdehundar från USA och Kanada ökade stammen så småningom. Rasavel har nu bedrivits i många generationer och idag finns ett stort antal vita herdehundar över hela Europa.


HELHETSINTRYCK:
Den vita herdehunden är en kraftig, välmusklad, medelstor hund med ståndöron och kort eller lång päls, alltid med underull. Den skall vara rektangulärt byggd och ha medelgrov benstomme. Kroppen skall ge ett elegant intryck med harmoniska, flytande linjer.

VIKTIGA MÅTT-FÖRHÅLLANDEN:
Måttligt rektangulär. Förhållandet mankhöjd : kroppslängd skall vara 10 : 12.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Den vita herdehunden skall vara temperamentsfull men ej nervös, uppmärksam och vaksam. Mot människor som den känner skall den vara vänlig, tillitsfull och trofast, följsam och balanserad. Mot främlingar kan den vara reserverad, dock aldrig ängslig eller aggressiv. Den möter obekanta intryck från omvärlden först tillbakadraget-försiktigt, sedan nyfiket.

HUVUD:
Huvudet skall vara kraftigt, torrt och välskuret och stå i naturlig proportion till kroppen. Sett ovanifrån och från sidan skall det avsmalna kilformigt mot nosen.

SKALLPARTI:
Skallen skall vara endast något välvd med tydligt men ändock mjukt stop. Panna och nosrygg skall vara parallella med antydan till mittfåra.

NOSTRYFFEL:
Nostryffeln skall ha normal form och vara medelstor. Önskvärd färg är svart, s.k. vinternäsa tolereras.

NOSPARTI:
Nospartiet skall vara kraftigt och måttligt långt, nosryggen och nospartiets underlinje skall vara raka och lätt avsmalnande mot nostryffeln.

LÄPPAR:
Läpparna skall vara torra, väl åtliggande med svarta kanter.

KÄKAR/TÄNDER:
Bettet skall vara ett kraftigt och fullständigt saxbett, där tänderna skall vara lodrätt placerade i käken.

ÖGON:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. Ögonkanterna skall vara åtliggande och svarta. Ögonens färg skall vara mörkbrun till svart.

ÖRON:
Öronen skall vara högt ansatta, väl burna ståndöron. Riktade framåt skall de vara parallella och formade som en spetsig, upptill lätt rundad triangel. Behåringen på öronen skall vara kort.

HALS:
Halsen skall vara medellång och muskulös. Den skall vara bred i ansättningen och får inte ha löst halsskinn. Den eleganta nacklinjen skall mjukt övergå, från det måttligt högt burna huvudet, i manken. Struplinjen skall vara jämn ner till bröstbenet.

KROPP:
Kroppen skall vara kraftig, muskulös och medellång

MANKE:
Manken skall vara markerad och mjukt övergå i hals och rygg.

RYGG:
Ryggen skall vara rak och horisontell med stark muskulatur.

LÄNDPARTI:
Ländpartiet (buk och flanker) skall vara slankt och stramt.

KORS:
Korset skall vara långt och medelbrett. I sin början är korset i det närmaste horisontellt för att sedan slutta mjukt.

BRÖSTKORGEN:
Bröstkorgen skall inte vara för bred. Den skall vara djup, och motsvara ca halva mankhöjden, och nå till armbågarna. Bröstkorgen skall vara oval och revbenen skall nå långt bakåt. Förbröstet skall vara tydligt.

UNDERLINJE:
Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

SVANS:
Svansen skall vara buskig, sabelformad och avsmalnande mot spetsen. Den får gärna vara något lågt ansatt och skall nå minst till hasleden. I stillastående skall svansen bäras hängande eller med den nedre tredjedelen lätt uppåtböjd; i rörelse högre men aldrig över rygglinjen.

EXTREMITETER:
Extremiteterna skall vara kraftiga, seniga och medelgrova.

FRAMSTÄLL:
Frambenen skall sedda framifrån vara raka och endast måttligt brett ställda. Sett från sidan skall framstället vara välvinklat.

SKULDERBLAD:
Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda med god vinkling mot överarmen. Hela skulderpartiet skall vara väl musklat.

ÖVERARM:
Överarmarna skall vara raka och tillräckligt långa med stark muskulatur.

ARMBÅGE:
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen

UNDERARM:
Underarmarna skall vara långa, raka och seniga.

MELLANHAND:
Mellanhänderna skall vara fasta och från sidan sett endast lätt vinklade.

BAKSTÄLL:
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och parallella, ej för brett ställda. Sett från sidan skall bakstället vara normalt vinklat.

LÅR:
Låren skall vara medellånga och muskulösa.

UNDERBEN:
Underbenen skall vara medellånga med god vinkling mot lårbenet. De skall ha stark benstomme och vara välmusklade.

HAS:
Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade.

MELLANFOT:
Mellanfötterna skall vara av medellånga, raka och seniga. Sporrar skall inte finnas.

TASSAR:
Baktassarna skall vara ovala, något längre än framtassarna. Tårna skall vara väl slutna och väl välvda. Hårda, svarta trampdynor och mörka klor är önskvärt.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara elastiska, rytmiska, regelbundna och uthålliga, med god steglängd fram och kraftigt påskjut. I trav skall rörelserna vara särskilt vägvinnande, flytande och lätta.

HUD:
Huden skall ligga slätt på muskulaturen utan att bilda veck. Den skall vara mörkt pigmenterad.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall bestå av medellångt eller långt tjockt täckhår som skall ligga tätt an mot kroppen, kraftiga raka stickelhår och riklig underull. Nosparti, ansikte, öron och ben skall ha kortare päls; i nacken och på benens baksidor något längre. Lätt vågigt täckhår är tillåtet.

FÄRG:
Vit

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd:
Hanhund: ca 60-66 cm
Tik: ca 55-61 cm

Vikt:
Hanhund: ca 30-40 kg
Tik: ca 25-35 kg

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

· Svag vargfärg (svagt gulaktig eller fawnfärgad schattering) på öronspetsar, rygg och svansens översida.

ALLVARLIGA FEL:

· Oädelt helhetsintryck med för kort kropp (kvadratisk)

· Avsaknad av könsprägel

· Blå ögon, framträdande ögon

· Avsaknad av tänder andra än M3 eller högst två P1-or

· Hängöron, tippöron, vikta öron

· Starkt fallande rygglinje

· Mjukt, silkigt eller för långt täckhår, ulligt, lockigt täckhår som ej ligger tätt an mot kroppen, utpräglad långhårspäls utan underull.

· Tydlig vargfärg (tydlig gul eller fawnfärg) på öronspetsar, rygg och svansens översida.

· Avsaknad av pigment, albinism

· Ringlad svans, lamt hängande svans, kroksvans

· Karaktärsfel: nervösa och ängsliga hundar.

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen

 

.